Här följer en kort introduktion av mina två instrument.
Pipa – Kinesisk luta
Pipa är en fyrsträngad luta med en päronformad kropp. Den är kort, med böjd hals och har 30 tvärband som sträcker sig ut på över kroppen och erbjuder en stor bredd av 3.5 oktav. Instrumenten har har en lång historia och finns med i texter daterade till andra århundradet f.Kr. Sedan Tang Dynastin (618-907) är Pipa en av de mest populära Kinesiska instrumenten och har sedan dess behållt sin hållning i solo likaså kammarmusik. Tekniken att spela pipa karakteriseras av spektakulär fingeruthållighet och livlighet. Instrumentet är också kapabel till mer lyriska effekter i stycken inspirerade av poesi, landskap och historiska teman. Se till exempel videoinspelning av Dragon Boat. Pipa musik har varit älskat av den kinsesiska befolkningen genom flera århundrade och tidigare fanns det en stor repetoarer av pipa musik. Mycket har gått förlorade genom åren med några repertoar levde kvar och har förts vidare från generation till generation.
Ruan
Ruan är ett forntida, fyrsträngad, månformad gitarr med en lång rak hals och flertalet tvärband, den är daterad till Qin Dynastin(ca 200 f.Kr), då Ruan kallades Qin-pipa. Ruan fick sitt namn efter Ruan Xian en av de beryktade ”Seven Sages of the Bamboo Grove”. Ruan Xian var en utomordentligt skicklig mästare i Ruan musik. Idag Ruan används mest i Pekingoperan och i den moderna Kinesiska orkestern. Den finns uppdelad i fem grupper, den högstämda Ruan(en), liten Ruan, medium Ruan, stor Ruan , och lågstämd Ruan. I den Kinesiska Orkestern används oftast medium och en större Ruan , för att fylla ut tenoren och bassektionen av stränginstrumenten.
